Så länge varade min arbetsdag. Eller dag. Bara. Så 7.00 till 23.30 är mer ackurat arbetstider, men skitsamma, fortfarande långt! Jag jobbade först på Morgonpasset, sändning till tie och sen klippte jag assnabbt ett inslag för att springa på lunch, för att tio mins senare bli hämtad av Ola Norén. Sen åkte vi vilse. Sen hittade vi rätt, tack vara min extraordinära kartläsningsförmåga. Sen fick jag köra ambulans. Framför allt fick jag köra en automatare, det har jag aldrig gjort. Och såklart nej, FRAMFÖR ALLT fick jag köra AMBULANS.
Vi skojade och tramsade på framför en kamera till klockan blev 22. Då avled jag. Sen kvicknade jag till vid 23.30 när vi var klara igen. Så ganska bra. Slash dåligt. Sen var jag uppstissad till femhundratusen och kunde såklart inte sova. Kan också ha vart att jag drack kaffe för första gången på fyra år.
Sekunden senare klämde jag två fingrar i bakluckan. Som tur var fanns redan ambulans på plats.
Idag har jag varit trött. Så efter jobbet tänkte jag: Vad är bäst för mig nu? Jo, att gå och träna. Ja, just det, det är bekräftat, all källor pekar på att jag är dum i huvet. Nu: äta och somna med en slev i munnen.
/SOS Gute
Josefinito 
Usch. Jag blir ledsen bara av att läsa om folk som går upp så tidigt. Det är inte mänskligt. Men heja dig som gjorde’t!
När du skrev om kaffe kom jag att tänka på Josefin dricker kaffe-inslaget i Pang prego.
– En krona två kronor tre kronor fyra! En krona två kronor tre kronor fyra! Jag räknar mina pengar!
– Du har FYRA kronor, du har räknat dem 25 gånger.
– Fortfarande fyra kronor.
Jag blir också speedad av kaffe, fast inte på ett trevligt sätt. Illamående och hjärtklappning. Vaken? Ja. I 83 timmar. Jobba? Nej, sitta och upprepa: jag mår så illa varför drack jag kaffe jag mår så illa varför drack jag kaffe. Förstår inte folk som gillar denna drog.
TEJP!!! TEJP!!!
“Vad är jag nu? Jag är högerregeln!”