P-ru-ide!

Hade ni till 30 procent lika gött som jag har haft det i helgen, grattis, då har ni haft det gött. Har ni också haft hälften så ogött som jag också haft det, då kan jag inte annat än beklaga. Men också säga: jag hade det dubbelt ogött.

Jag hade nu gärna berättat om min Pridevecka i bilder, men eftersom det inte finns några sådana, förutom på min näthinna, så ska jag ge er ett sammandrag.

Ganska glad Petra Mede

Detta var precis efter vakterna sagt: Nej, ni får inte komma in gratis.

Onsdag: Jag och Krisse hyllade Petra Mede, det var faboulous. Hon var fabulous. Så fabulous att hon skjutsade mig, Krisse och hennes franska vännina till Cafe Opera efteråt. Vår vän Edda satte vi på Bob Hanssons moped. Detta gäng gick glada i hågen fram till vakterna och hävdade att vi skulle komma in gratis för vi hade Pride-band. Det stämde såklart inte. Så Petra fick plocka fram “jag är känd”-kortet. (Alltså Diners club. Nej, skoj. Ett imaginärt kort såklart.) Vi andra plockade inga kort som mycket som bara jönsade efter skelandes och sa gällt: Vi känner henne! En trevlig kväll.

Torsdag: Hade jag en av mina topp fem sämsta morgnar i livet. Vill ni jag berättar om den farsen så kommentera nedan, annars gör jag mig inget besvär. Efter vi ställt in vår andra och sista föreställning på Pride blev det fest igen. Vill ni jag berättar om den, vet ni drillen. Märkt kommentaren “anekdot två”.

Fredag: Var enbart göttedag. Jag var i den omåttligt ospännande backstage-baren och lapade i mig mina sista drinkbiljetter. Då ser jag min kompis Hanna Eklöf, som jobbar på P3 Sommarsession, stå och hänga vid ett bord. Vi har ju inte setts på typ ett år så jag går fram och kramas. Hon blir glad och säger sen, har ni hälsat? och pekar på de två andra personerna vid bordet. Jag vänder mig och ser en man i guldturban, små runda solglasögon och fotsid svart mantel. Jag säger: Hej, Josefin. Han säger: Hej, Dr Bombay. Jag säger: Just det, du ska ju spela här. Vad blir det för hits? Han säger: Jae, di blier jue Calcutta och Rice and curry å su. Jag sa: Åh, doktorn talar skånska? Nej, det gjorde jag inte. Jag genomgick en inre kris då jag insåg att det här fototillfället aldrig kommer återkomma. Och den kameran som inte finns. Suck. Men tänk ni får istället två foton som ni själva kan föreställa er hur de ungefär skulle kunna sett ut:

Josefinito

Josefinito i chocktillstånd

Bombay, Dr.

Dr Bombay i sitt vanliga tillstånd

/Star Strucksson

7 Comments

Filed under Min vardag

7 responses to “P-ru-ide!

  1. Emma

    Vi vill höra allt du har att berätta Jossan, alltid!
    Så give it to us!

  2. Linnea

    Berätta allt om’et please!

  3. Celeste

    Det kommer bilder till dig! PÅ dig! På onsdag, ungefär, när jag har kommit hem och har lite tid över.

  4. Ja, anekdot ett och två tack! Och om det finns fler du sitter och trycker på så fram med dem också. Älskar att höra om när andra har dåliga dagar.😀

    Fan vad coolt att träffa Dr Bombay! Trodde man var tvungen att ha tidsmaskin för att få göra det.

  5. Berätta berätta berätta!!

  6. Erik

    Jaså, jag trodde Dr. Bombay efter diverse Dr. Mcdoo’n och dylikt äntligen hade flippat och blivit Dr. Kukluxklansson. Säker på att det inte var en spetsig, vit luva han hade?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s