Alla andra söndagar de sista tre månaderna har jag haft den lugnande insikten av att jag dagen efter behöver göra exakt lika lite som dan innan, och har därför haft det divine.
Imorrn ska jag plötsligt behöva stiga upp ur min drömhöljda sömn redan vid sju. 07.00. För tidigt. Ska va på radion fram till lunch. Sen möte, träning och socialt umgänge på pub. Jag är som en karaktär ur en Marian Keyes-roman. Innan det fruktansvärda* händer. Ni kan kalla mig Siobhan. Eller annat irländskt namn omöjligt att uttala.
Irländsk setter?
(*= otroheten/olyckan/alkoholismen/
avskedandet/narkotikaberoendet/
fängelsestraffet/misslyckade båtaffären)
/Måste Välgåochläggasignusson
Josefinito 
Men Jossan!! det är ju en Irish softcoated wheaten Terrier!