Pallante

Hello tramsetrosor. För er som missade det så pågick jag hela förra veckan med poddar. Det var podd hit och podd där. Jag var duktig och visade upp första här. Men va fan, ni vet hur det är, (att ha en podd på Sveriges radio. Ni vet. Alla. Hur. Det. Är.) man orkar inte hålla på och skryta med vad man gör och inte gör (varför man nu skulle behöva skryta om vad man inte gör. Okej kanske dömda cons på väg tillbaka då. Och Ronnie Sandahl.). Men jag kände: ni är väl många nu med nån slags abstinens. Veten då detten: Det finns nu en enda stor superpodd med alla veckans avsnitt, PLUS BONUSMATERIAL (av ljudkaraktär, inget sketet kontorsmaterial som delas ut willy-nilly. Eller, såklart, vill nån ha min gamla stapler, visst, ni kan få den.) att hämta HÄR. Dom som är med är:

Och den här sketgöken:

Lyssna nu.

/Ny Poddsson

Jodå, än finns ljud i tutan.

Imorrn börjar det! Imorrn kommer första delen av en massa tramsepoddar. Du hittar mer JosefInfo HÄR. Det är ni som ska tacka.

Sveriges Radios utrustning

Jag har jobbat på Sveriges Radio sedan december 2006.  Ett företag som jobbar (av titeln att döma) med radio. Alltså ett av Sveriges viktigaste nyhetsmedium, hela landets musikspelare och ljudbildsmålande instutition. Aldrig förr, på någon arbetsplats, har jag varit med om så sega datorer, så crappy klippprogram och framför allt: så svagt kaffe (det kan dock vara för att det är te).  Men allt detta har jag lärt mig leva med. Nu är det nyhetsreportrarnas kameror jag förbluffas av. Vaee det för inställning som gör att jag ser ut som om jag har en hudsjukdom? Vaee det för filter som lagts på så jag ska se ut som om jag alldeles strax kommer get an urge for brain? Hur ser jag ut?

Josefinito, mitt i maten. Och spetälskan.

/Frukost Påjobbetsson

Hallå. Det är bara jag.

Igår på radion så sprang jag i nåt stressat och svagt ögonblick över P4-golvet in i en studio. På vägen dit mötte jag en farbror som jag kände igen. Alla som jobbar på Sveriges Radio Malmö är farbröder. Så jag förmodade att det här var ytterliggare en av alla dom farbröder jag inte men borde vet namnet på. Så jag hälsade: Hallå-hallå. Haaal-lå. Sa farbron tillbaka igenkännade. Men det borde han inte gjort. För den farbron var ju Mikael Wiehe. Alltså Thomas Wiehe mycket kändare bror. Jag känner inte Mikael Wiehe.

Ser ni det igenkännade han har i blicken? Och ser ni mig nånstans på bilden? Nej, just det. Det är för att han och jag inte känner varann.

/Pinigt Skämmesson. Men va fan, han skulle ju inte hälsat tillbaka!