Heltidsarbete

Ja, det ska vara ponnys med i boken.

Hej, här sitter jag och skriver på boken (läs: kollar ifatt på Glee, youtubekaraokar, struntar i att hänga upp den blöta tvätten som ligger inne och möglar på sängen, ignorerar all min disk, lyssnar på Twilight-boken, har ångest över att jag inte jobbar med boken och är pyttepyttebakis efter Oslipat igår. Så jag försov mig till mitt och Olas möte idag.). Det går ganska bra. (Min bästa skenmanöver just nu är ju att jag skriver att jag jobbar på boken, sätter dit en stor bild där det ser ut som jag jobbar med boken så ser inte mina medförfattare när dom läser detta att jag egentligen inte alls jobbar med boken. Jag är så jävla clever.) Nej, hörrni, om man skulle fortsätta jobba lite med boken? (Alltså åka till Slagthuset och sitta och pluttra med Petra Mede som gäst i veckans Robins. Undrar om hon har Andreas med sig?)

Puss kissekatter
/Sken Et Bedrarsson

 

 

Min gud, min gud, varför har du överförsett mig? Med kul.

Jag har det för gott. Igår giggade jag och Krisse med Hyllad med Annika Lantz och det gick såklart fantastiskt. Steso songs ställde visserligen in, men vi fick två fab dansare istället, så allt ordnade sig.

Såhär ser mina kvällar ut nu för tiden.

Sen drog såklart Petra Mede ut mig och Krisse på stan som vanligt. Med sig hade hon också sin bästis Andreas Lundstedt. Så som ett glittrigare ABBA ja, det är tydligen möjligt) drog vi till karaoke- och schlagerbaren Golden Hits. Där möttes vi det första vi gör av Rickard Herrey. Krisse säger: Va deppigt att han jobbar här som diskplockare. Petra sa: Nja, han äger ju stället.

Fyra mindre uppmärksamhetskrävande människor hade såklart inte trängt sig in och satt sig vid bordet närmst scenen. (Då kunde man ju mycket smidigt, när man tröttnat på den som sjöng karaoke, sonika resa sig upp och få hela publikens blickar. Det utnyttjades.) Petra drog av Himlen runt hörnet, jag stopped showen med Don’t rain on my parade, flertalets hakor fick städas upp från golvet och sen toppade jag och Andreas med Islands in the stream. Eller hur är det här för mycket mina dreams come true? Var är mitt straff för att ha det så bra?

Det kom imorse, thank you very much. Nu: bara lite jobb till innan Idol. Eller KimW. Eller är detsamma?

/Känner Förmångaisthlmnusson

Det har varit rang-dang-bang-baba-lang nu igen.

Hej sötefötter, jag har haft en helt vanlig helg. I crazytown. I fredags var jag på det hemliga. Det är fortfarande hemligt. När jag får reda på resultatet lovar jag återkomma med några fenomenala anekdoter som ni verkligen vill höra. En av dom involverar Hans Wiklund och en butterkaka. Men jag träffade bland andra den här tjejen, som lät mig figurerar på hennes blog.

Sen var det fri bar för komiker på Södra teatern. För det var comedy festival i stan. Jag uppträdde inte. På scen. Jag uppträdde onykter, ja. Det gjorde alla dom bedårande komikerna från Malmö. Så onyktert att flera blev fråntagna sin öl. Som dom försökte smuggla därifrån när vakterna desperat få folk på natten.

Dagen efter var den fria baren stängd. Man var tvungen att ha ölbiljett. Men vi från Malmö vet hur man kringgår såna lätta hinder. Och tillverkade egna ölbiljetter.  OBS, skämt, nej, det gjorde vi såklart inte. Bara Simon Gärdenfors.

Vi va på standupgalan som våra vänner Fritte och Marcus ledde. Det är helt plötsligt inte lika roligt längre att låtsas vara den dom pratar om, när dom säger “Den här personen har betytt allt för svenska standup” eller “den här komikern är det finaste vi har” och låtsas vara på väg upp på scen, när folk man drar skämten för sen går och vinner priser. Jeplon vann nåt. Jag satt bredvid och skrattade gott. Satte skrattet i halsen.

Efter det här märkliga så tog Petra Mede sitt ansvar och styrde upp efterfesten tillsammans med Mårten Andersson. Det blev fest på Stureplan. En klubb med det ironiska namnet Solidaritet. Ironiskt för att det kostade 250 kronor att bara gå in. Det är inte speciellt solidariskt. Om det inte är så att dom 250 kronorna går till ett välgörande ändamål. Som inte är gåslever. Detta var ungefär det materialet jag drog när jag stod och pratade med Bob Hansson i overall. Sen glömde Jeppe sitt pris i baren så jag fick dra Stockholm runt med den här biten stock han fått. (Nej, bespara er.) Sen hade jag sönder priset. Nu ligger det itu på min teaktevebänk.

Detta är kanske en tredjedel av allt knasigt som hände. Jag har ju inte tillexempel berättat att jag och KimW gjöt vampyrtänder, eller att när jag och Johan Glans träffas så kramas vi (alternativt, jag kramar honom.) eller Ullis och jag träffade en man i fredags natt som på knät hade ett plåster som var så stort som en kudde, eller att jag somnade till lite under Mårten Anderssons ståupp-rutin. Men det kanske kommer. Sov sött, töntar. Jobb imorrn igen vet ni.

/Fyllo Nykternusson

P-ru-ide!

Hade ni till 30 procent lika gött som jag har haft det i helgen, grattis, då har ni haft det gött. Har ni också haft hälften så ogött som jag också haft det, då kan jag inte annat än beklaga. Men också säga: jag hade det dubbelt ogött.

Jag hade nu gärna berättat om min Pridevecka i bilder, men eftersom det inte finns några sådana, förutom på min näthinna, så ska jag ge er ett sammandrag.

Detta var precis efter vakterna sagt: Nej, ni får inte komma in gratis.

Onsdag: Jag och Krisse hyllade Petra Mede, det var faboulous. Hon var fabulous. Så fabulous att hon skjutsade mig, Krisse och hennes franska vännina till Cafe Opera efteråt. Vår vän Edda satte vi på Bob Hanssons moped. Detta gäng gick glada i hågen fram till vakterna och hävdade att vi skulle komma in gratis för vi hade Pride-band. Det stämde såklart inte. Så Petra fick plocka fram “jag är känd”-kortet. (Alltså Diners club. Nej, skoj. Ett imaginärt kort såklart.) Vi andra plockade inga kort som mycket som bara jönsade efter skelandes och sa gällt: Vi känner henne! En trevlig kväll.

Torsdag: Hade jag en av mina topp fem sämsta morgnar i livet. Vill ni jag berättar om den farsen så kommentera nedan, annars gör jag mig inget besvär. Efter vi ställt in vår andra och sista föreställning på Pride blev det fest igen. Vill ni jag berättar om den, vet ni drillen. Märkt kommentaren “anekdot två”.

Fredag: Var enbart göttedag. Jag var i den omåttligt ospännande backstage-baren och lapade i mig mina sista drinkbiljetter. Då ser jag min kompis Hanna Eklöf, som jobbar på P3 Sommarsession, stå och hänga vid ett bord. Vi har ju inte setts på typ ett år så jag går fram och kramas. Hon blir glad och säger sen, har ni hälsat? och pekar på de två andra personerna vid bordet. Jag vänder mig och ser en man i guldturban, små runda solglasögon och fotsid svart mantel. Jag säger: Hej, Josefin. Han säger: Hej, Dr Bombay. Jag säger: Just det, du ska ju spela här. Vad blir det för hits? Han säger: Jae, di blier jue Calcutta och Rice and curry å su. Jag sa: Åh, doktorn talar skånska? Nej, det gjorde jag inte. Jag genomgick en inre kris då jag insåg att det här fototillfället aldrig kommer återkomma. Och den kameran som inte finns. Suck. Men tänk ni får istället två foton som ni själva kan föreställa er hur de ungefär skulle kunna sett ut:

Josefinito i chocktillstånd

Dr Bombay i sitt vanliga tillstånd

/Star Strucksson