Vill ni se Finito stråla i två olika Robins-sketcher så finns dom här och här.
Idag har jag kollat på en lokal med ett tvärsnitt av Malmös komiker. Typ ett tvärsnitt. Om jag visste vad ett tvärsnitt var, så skulle vi säkert vart det. Jag, Nils och Kalle Lind, Marcus Johansson, Valle Westesson, Ola Norén och Måns Nilsson. Vi är i alla fall inte en median. Kanske en förtrupp. Det kan jag gå med på. AH MEN VA FAN, DATORHÖGTALARE, NUFÅRNIFANTAMIG FUNGERA!
Ber om ursäkt för mitt utbrott. Det är så smidigt ordnat att högtalarna på macen pajjade för en månad sen, så vill jag höra nåt får jag koppla in dom externa. Dom glappar. Minitelen in måste ligga i ett läge för att inte bara låta “mööööööööö”. Det läget växlar. Och påverkas (tydligen) av saker som lufttryck och väderomställningar. Och också när jag skriver på datorn. Vilket ju är praktiskt när man till exempel vill skriva på en bok som är brådis med och samtidigt spisa tuggummipop. Nej, vänta vad skrev jag nu? Skrev jag att det var praktiskt? För det är det inte alls nämligen. Det är asjobbigt.
Det intressanta i kråksången (EMDs Baby goodbye till exempel) är ju att dom har ju varit pajja sen i början av maj. Vad har jag gjort åt det? Lagat med en påsklämma. Inte runt om. Utan kilad mellan sladd och bord i perfekt position. Bara man inte rör sig i rummet. Snälla nån ge mig ett par nya talare.

iKläm.
/Tekniskt Wizsson